WILLMAKEIT

Kommentar till inlägget: "SPLITTRAD"
"Känn dig inte ensam. Du har vissa bloggläsare, kanske inte vid dig men i tankarna och på andra sidan datan. <3 Jag kanske inte känner dig men jag vill endå att du ska må bra. Kram/ Stephanie"

Mitt svar: Det där värmde verkligen! Tack så jätte mycket för din omtanke!

"Vet dina föräldrar om din blogg? Isåfall läser dem den? Puss <3"

Mitt svar: Nej, det vet dem inte. Så vitt jag vet, så känner ingen i min närhet till min blogg och det är så jag vill ha det. Min blogg är inte bara till för att jag vill sprida kunskap och förståelse för hemlösa/missbrukare, hur det är att växa upp med missbrukande föräldrar och hur man kan hjälpa/bli hjälpt. Jag ser den även som en kompilkation till en samtalskontakt. Om någon i min närhet hade haft min blogg adress, så hade jag inte kunnat vara så ärlig när det gäller de privata sakerna. Därmed hade bloggen tappat en stor del av poängen. Tack för din fråga, jag blir så glad när ni tar er tid och vågar fråga.

Var, för ovanlighetens skull, inne på min mail igår. Och fick då syn på ett mail som gjorde mig rörd.

"Hej! Jag hittade din blogg i dag och blev väldigt berörd.
Det är väldigt sorgligt och hemskt att du måste gå igenom något sånt här.. Jag har några frågor kring stöd. Har du fått bra stöd av någon psykolog? Är din historia om din pappa "känd" så att du har blivit kontaktad av socialstyrelsen/psykologer/kommunen? Vet inte riktigt hur det går till, så det är därför jag frågar. För jag förstår att det kan vara skönt/är nödvändigt att prata med någon...
 Önskar dig allt gott.
Stor kram"

Mitt svar: Tack så hemskt mycket för att du tog dig tiden att skriva detta! Jag har haft samtalskontakt sedan jag gick i 3:e klass. Det har dock varit en hel del olika, pågrund av att psykologerna/kuratorerna skulle ha pappa-eller mamma ledighet, pension och att jag slutat på skolor/fyllt 18 (och därmed mist min rättighet till att prata med kuratorn på skolan/inte längre räknas som barn och därmed inte får gå på BUP. Socialstyrelsen och kommunen har ordnat så jag fått komma i väg på sommar läger och anhörig grupper (för anhöriga till missbrukare). Förutom det så har de inte gjort mycket annat. Jag känner inget som helst förtroende för dem. När jag var 13 år försökte de sätta LVU (lagen av vården av ungdomar) på mig. Det innebär att de ville tvångsplacera mig i ett familjehem. Vid den tiden hade min familj varit kopplad till socialen i fem år och de visste vilka hemförhållande jag och min bror levde under, med två föräldrar som alltid bråkade, var berusade eller påtända. Så man kan ju inte säga att de var speciellt snabba på att göra något. Jag hoppas du fått svar på dina frågor och om inte så är det bara till att skriva igen! Tack än en gång, för att du vågar fråga!

Kommentar till: "KÄNSLOR UPP I HALSEN".
"Hej hjärtat, klicka in på din blogg av en ren händelse. Läste lite och insåg ganska snabbt vilken situation du lever i. Har du familj utanför kärnfamiljen som kanske kan hjälpa dig eller några vänner? Och då menar jag vänner som hjälper i vått och torrt. // Kramar"
Mitt Svar: Först och främst vill jag tacka för den fina kommentaren. Nu till frågorna. Jag har ingen "stöd familj" om det är de du tänker på. Jag bor tillsammans med min mamma och låtsaspappa. Tidigare har jag gått hos en psykolog men när jag fyllde 18 försvann min rätt till samtals kontakt på BUP (barn-och ungdoms psyk). Jag har min pojkvän, mormor och tre nära vänner. Men jag vill inte tynga ner dem med mitt. Jag vet att de alla finns för mig och vill ställa upp men det är svårt.. dels för att jag gärna undviker att tänka på det (bortsett ifrån när jag är själv) men också för att vi är på så olika nivåer, de förstår inte vilket är begripligt. Men det gör att jag är rädd att de ska dömma mig.

Kommentarer till: "Update of my life" (Ang. den nya psykologen)
"Ojoj...om psykologen är kass så kräv en ny. Den personen måste få dig må bra for fuck sake! You'll make it, vännen!"
"Du går inte tillbaka till den psykologen..?"
Mitt svar: Först och främst tack för stödet! Och nej jag går inte tillbaka till henne. Jag ringde i förra veckan och avbeställde mina tider och sa att jag inte ville gå hos henne fler gånger.

Kommentar till "FRÅGESTUND":
"Hur gammal är du?hur många syskon har du?"
Svar: Jag är 18 år. Jag har en hel bror, en halv bror (som numera är i himmlen) och tre låtsas syskon. Tack för din fråga.

Istället för att svara på alla frågor direkt, så kommer jag ta en fråga om dagen.

Kommentar till "FRÅGESTUND":
"Varför satt din pappa inne?"
Mitt svar: Det beror på vilken gång du menar. Om du menar under tiden jag gick på mellanstadiet, så var det för att han gjorde ett rån. Efter det har han suttit inne för narkotika brott i form av langning, innehav osv, vapen innehav, för att ha kört narkotika/alkohol påverkad osv. Hoppas du fick svar på din fråga!

Kommentar till "HAR DU INTE FUNDERAT PÅ ATT ANMÄLLA?"
"Håller helt med simone, men förstår att det tar emot när din mamma är tillsammans med honom. Även fast han kanske inte betyder så mycket för dig, så tar det emot och svider lite att göra något sådant mot sin mamma.. :/ Ett svårt val, går det inte att prata med din mamma om det?"

Svar: Tack för din fina kommentar! Nej precis, det har du rätt om.. Hon har haft det ännu sämre innan och nöjer sig därför med honom eftersom hon tror det är de bästa hon kan få. Det är svårt att övertyga en kär, svag och olycklig mamma till att anmälla sin man.. När jag säger något negativt om honom säger hon ofta "Ja, man skulle varit ensam och sitta här och ruttna i lägenheten va? Man ska inte få lov att må bra!". Att hon reagerar så försvårar ju det hela. Men, som sagt, era kommentarer ger mig kraft att gå emot det som är fel och istället ta steg mot det som är rätt, så kanske är jag snart där?