WILLMAKEIT

 Det känns verkligen som att känslorna står mig upp i halsen, att de kommer hoppa ut och avslöja mig om jag öppnar munnen. Att de kommer berätta allt jag gjort, vilken dålig människa jag är. För det är precis vad jag blivit. Från att ha hjälpt missbrukare/hemlösa, kämpat för deras rätt, försökt få de på bättre tankar osv så har jag nu börjat vandra samma väg som dem. Det sjukaste av allt är att det känns som det är detta jag är gjord för, det känns som hemma, som trygghet. Det är fruktansvärt skrämmande eftersom jag vet att det är därför många barn till missbrukare själva blir kriminella/missbrukare, det är ju för att det är det man är van och uppväxt med. Jag vet om det och ändå gör jag inget åt det.. varför vänder jag inte bara? Jag känner mig svag, vilsen och ensam. Jag orkar snart inte hålla allt inom mig. Snart spyr jag ut alla känslor.

Valborgsfirande igår och som vanligt kom denna frågan upp:



(Läs inlägget nedan, för att förstå varför jag är så trött på snack och frågor om min pappa och låtsas mamma.)

Jag hatar snacket om min pappa och låtsasmamma, på varenda jävla fest jag kommer på!! Precis som folk försöker ställa sig in hos mig genom att säga saker som "Jag har köpt tjack av din pappa", "Din låtsas mamma började röka en hasch pippa, mitt på torget", "De säljer till alla i stan", "Jag har kört dem flera gånger, när de ska göra affärer", "Din pappa är en jävligt bra person, de som inte tycker de känner inte honom". Visst en del är ju positivt, men vill bara att de ska behandla mig/han som alla andra. Brukar de säga så till sina kompisar som har föräldrar som inte knarkar? Svar: Nej. Det gör så jävla ont och tårarna är så jävla nära. Jag är full och detta är en dålig kväll.

Update: Några minuter senare drog min tjejkompis ut mig på fest igen och sen blev det krogen.

Jag har fått reda på att det är sant, det händer, det jag fasat för.. Jag har sett blåmärken, jag har hört rykten, jag har sett förnedring, men nu är det svart på vitt. Pappa sparkar, slår, ja helt enkelt misshandlar min låtsasmamma.
Frustration, maktlöshet.

Det var ett tag sedan jag skrev. Här kommer en update över en del av det som hänt:

1. Pappa har berättat om en brand han anlagt
2. Jag hamnade på en fest med där pappas tjejkompis, som är 1 år äldre än mig, var
2. Pappa har berättat om några han blivit mordhotad av
3. Jag har tagit över sprutor och nålar i från Danmark till pappa och hans fru
4. Pappa har berättat att några av de som skulle döda honom, själva blivit dödade
5. Jag har varit hos min nya psykolog, som var svin dålig

Träffade pappa i förrgår. Jag skulle få mina pengar, tror ni att jag fick dem? Svaret är nej. Däremot så berättade han en del sjuka saker han hittat på (han tyckte dock inte att det var några konstigheter med de). Jag visste redan om de mesta av de, men tänkte att även ni skulle få ta del av en av dem.

1. En gång när polisen hade span på honom tog han på sig en förklädnad i form av en peruk, feta solbrillor, lång rock och käpp. Han tog alla sina värdesaker (knark, fjäderbatong, hagelgevär, pengar, smycken..) och la i en sportbag, som han sedan gömde i skogen. När allt hade "lugnat sig" hämtade han sakerna.

 Det var en godartad tumör + en blodsjukdom som framkallar proppar. Tur att det inte var en elakartad tumör iallafall, jag andas ut!

Ringde alla sju mobil nummer, jag har till pappa. Men utan lyckat resultat. På det ena numret var det dock en man som svarade. Antar att han sålt eller bytat bort den. Skickade sms till de andra telefonerna att han skulle ringa, men det har han inte gjort. Orolig.

Jag ringde till sjukhuset innan idag och pratade med mammas man. Han hade svimmat idag.. de vet inte varför, bara att han är i väldigt dåligt skick. Känns inte roligt. Men jag kan ju inte påverka det eller göra något åt det nu, så jag ska försöka göra det bästa möjliga av denna kvällen. Ha en fin kväll!

Pratade med mamma för ett tag sen. Hon sa att alla symtom stämde in på att det var prostata cancer, men att vi inte skulle "måla fan på väggen", för det behöver ju inte vara så.

I måndags bråkade jag och mammas man riktigt rejält
I tisdags blev vi sams och han blev inlagd på sjukhus
Idag fick jag reda på att han kanske har prostata cancer

På måndag har han varit inlagd i en vecka och då ska de röngta och ta prover.

Mötet gick helt okej. Det var egentligen bara ett möte för att se så medicinen funkade och för att jag skulle träffa min nya läkare. Men jag har så mycket saker inom mig och en del kom upp, när det frågade hur det var med mig. De ansåg att det var bäst för mig att bryta kontakten med pappa och att fokusera på mig själv. Lättare sagt än gjort, men det förstod ju dem med. De sa även att jag var i stort behov av en samtalskontakt, så det skulle de försöka ordna. Men vänte tiderna var flera månader långa på vårdscentralen. Så antagligen får jag börja gå till vuxen pysk. Det låter värre än vad det är, det är väl samma sak som Barn och Ungdoms psyk fast för de som är 18 år och uppåt. Föresten min förra psykolog var inte med på möte, det var synd.. men läkaren verkade iallafall bra.

Om två timmar ska jag på möte på BUP (barn och ungdomspsyk) där jag gick innan jag fyllde 18. Jag ska iallafall träffa min nya läkare, sjuksköterkan på BUP och psykologen jag hade där.
Känns kul att jag ska träffa min förra psykolog, jag tyckte verkligen om henne. Tråkigt att jag var tvungen att sluta gå hos henne för att jag fyllde 18, det förändrar ju inte vår kemi. Men sådana är lagarna. Nu ska jag hoppa in i duschen och göra vid mig, så jag ser lite anständig ut.

Hur och varför man blir medberoende
Man blir medberoende när man har en anhörig som missbrukar. Det är smärtsamt att se någon man älskar förändras drastiskt, utan att man kan göra någonting för att förhindra eller stoppa det.
Hur man är som medberoende
Som medberoende ställer man upp och gör uppoffringar medan man försummar sina egna behov.
Känslor vid medberoende
Maktlöshet, frustration, saknad, skam, skuld, oro, rädsla och sorg. Man sörjer den personen som missbrukaren en gång var.

Jag har varit, och är, själv medberoende. Jag har gått i två olika anhörig grupper och faktiskt även varit på ett behandlingshem för medberoende ungdomar. Det gav mig mycket. Bara det att få möta andra i liknande situationer och få dela tankar med personer som verkligen förstår.

Jag känner mig stolt och nästintill hög för att du tycker att jag är duktig, för att du sa att jag är duktig, för att du blev glad, för att jag fick dig glad! Jag har ångest för att det jag gjorde var fel.

Igår när jag hittade kategorin för barn, på kriminallvårdens hemsida, så var jag tvungen att maila kvinnan som hade hand om den. Hon svarade på mitt mail, jag tyckte det var fint av henne att ta sig tid till det!

Jag skrev:

Hon svarade:

Nu när jag börjat om på en ny blogg, vill jag veta vad du undrar över.
Därför tycker jag att vi kör en frågestund!

Jag kikade precis in på Kriminallvårdens hemsida och upptäckte att de hade en kategori för barn. Där barn till en förälder som sitter inne kan ställa frågor eller läsa andra barns berättleser och dela med sig av sina egna. Att känna att någon har liknande känslor och att någon annan är i en liknande situation gör väldigt mycket!Jag önskar det fanns något jag kunde göra för barn som är i samma situation som jag var.
 Nedanför är två exempel på vad barn har skrivit.

Har kollat runder lite på jobb, jag tar ju studenten detta året. Helst skulle jag vilja jobba på kriminallvården, behandlingshem, härbärge eller med barnen till de intagna/boende. Mina erfarenheter har gett mig större kunskap och ökad förmåga att känna förståelse, nu vill jag använda det till något postivit. Jag tänkte ringa lite samtal imorgon. De flesta arbetena kräver vidare utbildning vilket är förståligt, men jag vet att jag har läst en del kuser som jag har stor fördel av. Vi får se var det leder. Om inget annat så kan jag kanske få reda på vilka utbildningar som krävs.

På grund av att anonymiteten började spricka. Jag skulle inte kunna skriva på samma sätt, så därför bytade jag. Här kommer jag alltså fortsättsa precis som vanligt!

Ps. Är det något du undrar över/vill att jag ska skriva om, så skriv det! Jag är tacksam för tips, funderingar, frågor och förslag.